Med guldlockigt hår

MED GULDLOCKIGT HÅR.mp3 (3 MB)

Den här sången skrevs 26/6 1997, den dagen Ella var exakt 1,5 år (sista versen är ny).

Vi hade nyss köpt hus i Gammelstad, jag var trettiotre år, hade ett bra jobb, sambo och två barn, vi började umgås med grannar, med barnens kompisars föräldrar, grilla och dricka rödvin. Det var första gången jag kände mig vuxen på riktigt.

Den kvällen hade jag nattat den lilla flickan i hennes spjälsäng och tittat på mitt vackra barn, hennes hår var ljust och lite vågigt, jag tänkte att det var guldlockigt. När hon somnat tog jag fram gitarren och sången blev till. Ella älskade den och ville att jag skulle spela den ofta, hon kunde naturligtvis texten och citerade den på flera ställen i ”Boken om mitt liv”.

Jag förstår fortarande inte hur jag klarade av att spela den här sången i kyrkan på Ellas begravning, förmodligen finns det någon inre styrka som man kan plocka fram när man är som mest pressad.

Jag spelar nylongitarr och Micke spelar änglagitarr.

En balja full med vatten

Mata hunden klappa katten

Att se sin storebror busa

Och efter honom rusa

Det är det bästa hon vet

Hon med guldlockigt hår och tio små tår

I sin röda spjälsäng ligger hon nu

Jag har gungat i den ända sen sju

Det är inte alltid så lätt att somna

Och nu börjar mina armar domna

Hon drömmer goda vilda drömmar

Med guldlockigt hår och tio små tår

Det var jul och kallt minns jag

Det var tidernas längsta dag

Hon kom till världen alldeles blå

Ett livlöst litet knyte med stark vilja redan då

Nu är hon världens vackraste barn

Med guldlockigt hår och tio små tår

Du var ett och ett halvt år när jag skrev den här sången

Jag har spelat den för dig så många gånger

Tack Ella för att vi fick låna dig ett tag

Vi får aldrig veta, vad det skulle kunna bli av dig en dag

Men jag är så glad, för den tid vi fick med dig ändå

Du med guldlockigt hår och tio små tår